måndag 15 april 2019

Plötsligt händer det.

Efter månader av tystnad dyker plötsligt jag upp här, lika plötsligt som en trissvinst. 

Handen på hjärtat har jag velat fram och tillbaka om hur jag ska göra med min blogg ända sedan förra inlägget som var typ vid nyår. Lika många gånger som jag bestämt mig för att lägga ned så har jag sedan bestämt mig för att fortsätta, och så har det sedan hållit på i mitt huvud. Även att det inte hänt något här på bloggen så har det helt klart hänt massor i mitt huvud. Jag har t.om. varit inne och påbörjat inlägg som jag sedan inte skrivit klart eller struntat i att publicera. desto längre tiden gått desto mer patetiskt har det känts att hitta tillbaka hit.

Men varför försvann jag då?

Jo, det är kanske dags för mig att blotta mig, lägga korten på borden helt enkelt. Klä av mig naken och säga som det är. Men det tar emot, jag skäms. Kanske av mina egna fördomar, men också rädsla för andras. Jag vet hur lätt det är att döma andra, jag gör det själv. 

Men här kommer min bekännelse- jag är en av alla dem som drabbats av utmattningssyndrom. Så var det sagt. För 2,5 år sedan tackade min kropp för sig och sa att jag fick klara mig själv. Så där stod jag utan fungerande kropp, eller rättare sagt låg utan fungerande kropp. Det gick ju knappt att stå upp. Bara att ta sig ur sängläge var ett projekt i sig. 
Som sagt så skäms jag, är så rädd för att få "svag" stämpel placerad i ansiktet. Och allra jobbigast är att jag inte ens har ett jobb att skylla på, som gör att folk kan tycka lite synd om mig som pressats så mycket på jobbet att jag gick sönder. Jag var ju BARA hemmafru, det mest glassiga i hela världen, eller hur? Ligga och pilla navelludd och käka chokladpraliner hela dagarna. 

Jag kommer inte gå in mer på detaljer kring varför jag gick sönder just idag, men kanske framöver.

Handen på hjärtat känns det lite skönt att ha släppt ur mig min innersta hemlighet. När jag började blogga var det för att jag ville skriva av mig om allt möjligt, få ur mig tankar och funderingar ända inne från mitt innersta, jag är en djup människa. Men jag kände inte att jag kunde blotta mig så, så det kändes inte riktigt som att det var mitt rätta jag som skrev här tidigare. Förhoppningsvis vågar jag vara lite mer av mig själv framöver. 

Vidare kändes det som att bloggen blev ett stressmoment som jag borde skriva något i även att jag inte hade något vettigt att uttrycka eller dela med mig av, och det var inte alls syftet från början. Så när jag vid årsskiftet redan var helt slut av all jul- och födelsedags planering som vi har i december och problem sedan uppstod med hästen så tog bara all kraft och motivation slut. Bloggen lades åt sidan, och som jag tidigare skrivit så tänkte jag lägga ned, men samtidigt kliar det i fingrarna titt som tätt, så nu är jag här igen :-) Jag har ju en hel del att skriva ikapp här framöver, bl.a. om vår härliga resa till Florida i februari, så hoppas du tittar in igen :-)

Kram, Petra ♥

8 kommentarer:

  1. Hej!
    Aha, jag förstår. Det är inte kul det där. Jag har också varit i den sitsen. Tog ett tag att ta sig upp ur skiten men man blir definitivt starkare av det.

    Just ang bloggen så låt det vara på dina premisser. Skriv när du vill skriva och när det är något som du känner är kul.

    Alla har vi svackor och det får vara så.

    Tack för att du outade dig.
    Vore intressant att hör mer om detta om du känner dig reda att skriv om det?

    Mvh PB?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!
      Det låter kanske konstigt men det är skönt att höra att du gått igenom samma. Inte för att jag önskar någon eländet men jag förstår att du förstår.

      Hur längesedan är det du drabbades? Hur mår du idag?

      Stora kramar, Petra

      Radera
    2. Jag förstår precis vad du menar.

      Nu är det ca 3,5 år sedan det startade och jag skulle säga att jag mått bra snart 2 år.
      Jag skulle säga att jag mår bättre idag än vad jag gjorde innan jag gick in i väggen.
      För mig blev det viktigt att prioritera familjen mer och jobbet mindre.

      Gick hos psykolog som hjälpte mig oerhört mycket. Utan honom hade det inte gått så fort att hitta tillbaka till mig själv och vem jag vill vara.

      Har du testat psykolog? För mig satt det långt inne att testa men det var guld värt.

      Mvh PB?

      Radera
    3. Hoppsan, jag har ju inte svarat🙈

      Så skönt att du mår bra idag😊 Inget ont utan att det har något gott med sig, att ta sig ur en utmattning innebär en stor inre resa som man förhoppningsvis kommer ut klokare av. Själv kan jag bli så frustrerad över att fortfarande 2,5 år senare få bakslag då och då, och fortfarande inte vara helt läkt. Tänk om jag aldrig blir helt återställd, är tankar som dyker upp titt som tätt. Men samtidigt är jag så mycket bättre idag än jag var då min kropp sade stopp.
      Så skönt att du fått hjälp av psykolog😊 Jag gick hos kurator genom vc ett kort tag, men så slutade hon och jag orkade inte börja om med en ny. Kände inte heller att det gav så mycket. Det blev lite tokigt i början, hon visste nog inte hur illa det var med mig (o inte jag heller, man försöker ju hålla skenet uppe)

      Ibland önskar jag att det fanns en stresscoach att gå till som kunde ge mig lite vägledning och hejda mig ibland. Någon som kunde hjälpa mig att dra i bromsen, prioritera och säga till mig att det är ok att säga nej när jag själv har svårt för det. Har så lätt för att slå knut på mig själv för att vara duktig och andra till lags😔

      Tack för att du delade med dig, som sagt skönt att höra från andra som upplevt samma🤗

      Radera
    4. Hej!
      Jag tror att det alltid kommer finnas en risk att man åker dit igen och att tröskeln har sänkts lite efter att man varit med om någon sådant. Tror dock att jag kan uppskatta det som är bra bättre idag än jag gjorde tidigare.

      För mig var psykologen verkligen jätteviktig och jag tror inte att jag klarat att ta mig ur det jobbiga utan honom. Mmm, det är inte lätt att släppa in en ny främmande person. Jag hade turen att jag träffat denna person lite tidigare då jag var arbetsledare och hade andra samtal med honom kring arbetet.

      Det var mitt problem också och jag har fortfarande lite svårt att säga nej. Därför så bra att jag har ett nytt jobb med mindre ansvar och tydligare arbetsuppgifter.

      Hojta till om du funderar över något. Jag finns på mail också om det skulle vara något.

      Mvh PB?

      Radera
    5. Tack för dina ord, ska komma ihåg att jag kan maila ;-)

      Ha de gott!

      Kram, Petra

      Radera
  2. Åh kära syster❤️ det är ingen hemlighet att du är en utav mina störta förebilder. Du är bland de starkaste och finaste personerna i mitt liv ��
    Du har precis tagit de stora steget och öppnat upp dig, och därav visar du hur stark du faktiskt är. När man väl drabbas utav utmattningssyndrom så spelar de ingen roll vad som orsakat de. Jag förstod kanske inte riktigt de i början, även jag dömde.
    Jag vill gärna fortsätta att läsa dina inlägg, men nör du känner att du vill, orkar och kan. För vi som känner dig, vi vetvet att du inte bara ligger och käkar praliner.
    Finns här för dig! Älskar dig ❤️
    /din lilla syster yster ��

    SvaraRadera
    Svar
    1. Älskade lilla söta syster, du ska veta att dina ord värmer ♥♥♥ Älskar dig ofantligt mycket. Puss o kram ♥

      Radera