torsdag 11 januari 2018

Alla dessa måsten och borden.

Jag tror alltid att livet ska bli lugnare, bara jag gör det här och det här, sedan blir det nog lugnare. Men den dagen kommer aldrig. To do listan bara fylls på med fler och fler saker att göra. Man ska ställa upp här och där, fixa och dona, vara duktig. Säger man nej eller försöker sänka ambitionsnivån är det sällan det finns förståelse för det beslutet. Trots att man tycker sig varit duktig både här och var, finns det alltid någon som petar på saker man kunde gjort bättre, eller som man borde göra.

Höjdpunkten var när jag senast var hos veterinären med katten och det påpekades att jag borde borsta tänderna på honom också. Jag ville bara skrika åt dem att jag inte orkar, att jag gör mer än många andra kattägare gör. Borstar honom, tvättar och fönar honom, torkar ögonen på honom i tid och otid… Men jag sa inget, kände mig bara dum och tänkte att det var dags att ta tag i det.

Att alltid vilja vara till lags och duktig är min stora akilleshäl. Tror dock att det är dags för mig att inse att det alltid kommer finnas någon vars förväntningar jag ej kan leva upp till. Och att jag duger ändå.



 

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar