torsdag 9 november 2017

Tunga dagar

Det var inte bara för nöjes skull vi begav oss hem till mina föräldrar i fredags. Sanningen är att vår äldsta son fick mjälten bortopererad på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg i tisdags. Och det blev närmare att åka dit ifrån mina föräldrar än vad det är från oss.

Äldsta sonen Noah är född med en blodsjukdom som heter Sfärocytos. I korta drag innebär det att hans röda blodkroppar har fel form så när de kommer fram till mjälten så fastnar de där istället för att passera igenom. Detta leder till att de bryts ned alldeles för fort, nya blodkroppar måste bildas och mjälten blir förstorad.

Som förälder har det varit ett tufft år som varit då vi bollats hit och dit inom sjukvården. Vårt sjukhus som vi hör till skickade remiss till Göteborg. När vi kom till Göteborg ville de att operationen skulle ske på vårt hemmasjukhus…. Och som föräldrar ville vi inte ha andra hands alternativet, vi ville att vår son skulle få de bästa förutsättningar för att det skulle bli bra.  Inte nog med faktumet att vårt barn skulle få ett organ bortopererat skapade oro så ökade oron än mer över ovissheten om när och var ingreppet skulle ske.
 
Så i tisdags var det dags. Väntan under operationstiden var olidlig. När timmarna for iväg började oron krypa sig på. Varför tar det sådan tid? Har det hänt något? Tänk om...?
När sköterskan äntligen kom och meddelade att vi kunde åka upp till uppvaket för att träffa vår son började jag nästan grina av glädje och lättnad. Även att han var helt väck och mestadels sov de närmsta timmarna var det så underbart att hålla i hans hand och bara vara nära. Älskade son ♥♥♥
 

"Det blir inte roligare än man gör det", sa jag till barnen som tyckte det var långtråkigt på sjukhuset. Det är lätt att de bara fastnar framför en skärm, så jag började klippa och klistra. Yngsta sonen Mille hängde på och tyckte det var kul. Dottern Filippa som går i 8:an tyckte jag var pinsam...
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar