lördag 28 juli 2018

Sommaruppdatering.

Dagarna rusar iväg och det är bara några veckor kvar tills det är dags att återgå till verkligheten. Värme kan vi konstatera att vi alla fått ta del av i detta land nu i sommar. Lite väl bra vissa dagar…

Vi åker mestadels fram och tillbaka mellan bostadshus och stugan på ön. Yngsta sonen får följa med oss vart vi än är, men de äldsta barnen stannar hemma i bostadshuset mestadels.
Äldsta sonen har sommarjobbat i tre veckor och föredrar att vara hemma med kompisarna. Någon sväng har han följt med till ön, han tog med sig en kompis och stannade en natt. Blir ju roligare än att hänga med tråkiga mamma och pappa. Och han kan tänka sig att ta en tur dit igen, men då bara med polare och utan föräldrar.
Dottern har pållen att ta hand om hemma och hänger mestadels i stallet med sin bästa kompis Kristin. Skönt att de har varandra och sover över mycket hos varandra.
 
När mannen gick på semester började jag att hoppa in och jobba lite i köket på Fiskboden som ligger i hamnen på ön. Kul, men fruktansvärt stressigt vissa dagar, för att inte tala om svettigt i den här värmen. Men som sagt så är det kul, och ett extra plus att ha arbetskamrater för mig som inte förvärvsarbetat på några år. Ideellt blir det ju en del då och då, men här får jag dessutom betalt :-)


Så ja, man kan konstatera att vi är väldigt spridda denna sommar, ingen sammanhållen familj här inte. Men vi har varit nere hos min syster i Ystad och hälsat på en helg hela familjen iaf. Barnen tycker det är kul att åka dit, och nu finns där även en kusin på 6 månader. Lite synd att det skiljer så många är mellan kusinerna men så är min syster 11 år yngre än mig så konstigt vore det kanske annars.
Jag tror ändå barnen tycker det är  roligt och mysigt med en liten tjej som de får se växa upp. Dottern Filippa, 14 år har tydligt deklarerat tidigare att hon inte tycker om bebisar, men nog tyckte hon det var mysigt med lilla Kornelia som kusinen heter, och hon lyfte gladeligen upp henne och gick runt med henne.








onsdag 13 juni 2018

Snart sommarlov.


Så är det bara två dagar kvar tills skolavslutning för barnen. Varje år längtar jag innerligt inför sköna lovdagar då man kan sova hur länge man vill och inte har massa tider, läxor och aktiviteter att anpassa sig efter. Bara få ta dagen som den kommer.

MEN precis som jag längtar efter det där lovet brukar sommaren sluta med att jag längtar tills skolan börjar igen så man kommer tillbaka till rutiner, ordning och reda. Att behöva gå och plocka efter barnen hela dagarna, eller dirigera dem till att ta lite ansvar tar på krafterna. Tänk så dubbelt det är.



tisdag 12 juni 2018

Härliga sommar


Tänk vilken fantastisk tid vi haft på sistone med underbart sommarväder. Man ska inte klaga men vissa dagar har det nästan varit för bra.

Hos oss som bor i Småland har det kommit lite regn nu de senaste dagarna, det var välbehövligt. Ser i hästhagarna att betet börjar bli riktigt torrt. Nu håller vi bara tummarna att sommaren inte är över utan kommer åter igen. Man vet ju aldrig här i Sverige…

Så fort vi haft tid har vi åkt till stugan på ön. Än så länge har vi bara två små stugor som vi kan vara i, men planen är att det ska uppföras en större också. Titt som tätt hör vi folk som cyklar förbi vår tomt komma med kommentarer om stugorna. Några har stannat och frågat om vi hyr ut, andra har tagit kort och så finns det de som diskuterar vad det är för små stugor… Kan förstå att man undrar lite då de nu är placerade som flyglar, och det är tomt där emellan. Förhoppningsvis rinner det ner en pollett den dagen plattan till storstugan är på plats iaf. Själv älskar jag våra mysiga små stugor, och utsikten över vattnet är underbar.    








 
Behöver jag säga att jag älskar blommor? Favoritfärgerna är rosa, vit, lila och blå. Drömmer om en riktigt lummig och prunkande trädgård, men det lär ju dröja många år innan vi är där…
 

onsdag 28 mars 2018

Boktips - "Familjens projektledare säger upp sig".

 
 
Jag sprang på denna bok på biblioteket häromdagen, "Familjens Projktledare säger upp sig" av Gunilla Bergensten.

Har börjat läsa den och kan bara instämma i det mesta som står där. Nog för att jag förstått att vi kvinnor har fullt upp med hela företaget ”hem och familj”, men jag har aldrig tänkt på att vi faktiskt fungerar som projektledare. Kanske något att skriva i framtida Cv när det är dags att bege sig ut på arbetsmarknaden.

Också lite kul att se att jag inte är ensam i mina tankar kring uppdelning av roller här hemma. Visserligen har vi i detta hushåll bestämt att jag ska vara hemmafru och med det faller lotten på mig med det yttersta ansvaret för hem och familj, men kanske är det trots allt könsroller som styr mycket än idag. Sedan är frågan om det ligger i oss biologiskt eller om det är ett nedärvt beteende.
Jag kan bli fruktansvärt frustrerad över min man som bara kan tänka i ett led. Och med tanke på att han sitter på en högre chefstjänst så undrar jag ibland hur han får ihop det på jobbet, men kanske är det så att han (och många andra män) inte har förmågan att tänka längre än ett steg i taget (finns förstås undantag) rent genetiskt. Och kanske är det därför de ofta fungerar bra på chefspositioner, för de tar en sak i taget och löser problemet när de uppstår istället för att tänka ur alla håll och kanter så man bara trasslar in sig själv tillslut… Eller så är jag bara helt ute och cyklar. Boken är iaf läsvärd J

fredag 16 mars 2018

Väkommen Ultimat!


Det har skett förändringar på hästfronten. Herr ponny har flyttat och nytt förvärv har flyttat in. Hästen heter Ultimat och är en stor häst som vi ska ha på foder i ett år med möjlighet till förlängning. Han har några år på nacken, är 21 år gammal men fortfarande pigg, glad och fin i hullet.

Han har tävlat upp till 1,50 i hoppning men nu när han är till åren ska han endast gå upp till 1,10 och det räcker gott och väl för dottern. Bara möjligheten att kunna komma ut och tävla känns kul och spännande. Hittills har dottern varit med på pay and jumps, alltså träningstävlingar men drömmen är förstås att vara med på riktigt och förhoppningsvis kommer den drömmen kunna slå in nu. Vi håller alla tummar för att han ska förbli pigg och kry.


lördag 10 mars 2018

På skidsemester i Orsa Grönklitt


Nog för att det är mycket snö i större delen av vårt land just nu, ja t.om nere i Ystad där min syster bor har de så mycket snö att hennes sambo tog skidor till jobbet häromdagen. Men när vi kom fram till stugan vi hyr här på skidanläggningen Grönklitt i Orsa insåg vi att vi hemma hos oss i Småland ligger långt efter. Stugan vi hyr ligger inbäddad i snövallar som plogats och skottats upp. Mysigt tycker jag och börjar drömma om att få fira jul under dess förutsättningar…

Backarna här i Grönklitt passar perfekt för vår familj, många barn- och nybörjar vänliga. Själv minns jag knappt när jag åkte slalom senast, men nog fanns det lite kvar i bakhuvudet. Men när barnen och mannen begav sig upp till lite svårare backar under gårdagens e.m. pass blev jag kvar i stugan och läste en bok. Tror åtminstone yngsta sonen Mille var glad för det, han hade tydligt talat om att jag sinkade dem i åkningen, att jag inte åkte lika snabbt som dem.

Stugan vi hyr ligger i Toppbyn här på skidanläggningen och är supermysig, välplanerad och fräsch. Blir så imponerad att de lyckats få in så mycket på endast 61 kvm. Vi som själva står inför sommarstugebygge suger i oss all inspiration. Dock har vi redan ritningarna klara så det är mest det estetiska vi kan inspireras av nu.

Imorgon söndag är det dags att åka hem igen, men innan dess skall vi hinna med både skidåkning, mellomys och en tur till Rovdjursparken.
 

Ingången till stugan
 

Lycka är att leka i snön




 

tisdag 30 januari 2018

Yoga på morgonkvisten.


Jag har börjat köra yoga på morgonkvisten. Har hittat ett program på Youtube att följa, det är endast tio minuter långt och väldigt basic. Perfekt start på morgonen med att sträcka ut min stela kropp.

Graciös är det sista man kan kalla mig, det är tur att ingen annan ser på. Har varit på yogaklass en gång i mitt liv men kunde knappt hålla mig för skratt när jag tänkte på hur fruktansvärt det måste se ut när jag försökte göra alla de där övningarna, tycker det känns mycket bättre att göra det hemma istället. Kanske att jag avancerar och går på någon klass i framtiden igen...OM jag lyckas bli lite bättre på det.

Här är yogaprogrammet jag kör om även du vill prova:
 


Vi hade en liten kamp om yogamattan häromsistens jag och kisse missen vår. Jag ville ha den till att göra yoga på, han ville ha den till att ligga på. Och han var envis. Trots att jag gjorde mina övningar låg han kvar längst ned på mattan. Dock råkade jag knuffa till honom en gång och då pep han iväg. Men snart var han tillbaka och då tänkte han få sin revansch. Han som är världens lugnaste och knappt någonsin protesterar eller gör något blev förbannad på mig när jag tog plats på mattan och försökte bita mig. Snopen som jag blev insåg jag att det inte var någon idé att bli arg på honom, när han väl kommit till det stadiet vet jag att jag aldrig vinner den kampen. Det är bättre att försöka avleda och få honom på andra tankar, så ja vi fick dela på mattan igen.
 

 

torsdag 11 januari 2018

Alla dessa måsten och borden.

Jag tror alltid att livet ska bli lugnare, bara jag gör det här och det här, sedan blir det nog lugnare. Men den dagen kommer aldrig. To do listan bara fylls på med fler och fler saker att göra. Man ska ställa upp här och där, fixa och dona, vara duktig. Säger man nej eller försöker sänka ambitionsnivån är det sällan det finns förståelse för det beslutet. Trots att man tycker sig varit duktig både här och var, finns det alltid någon som petar på saker man kunde gjort bättre, eller som man borde göra.

Höjdpunkten var när jag senast var hos veterinären med katten och det påpekades att jag borde borsta tänderna på honom också. Jag ville bara skrika åt dem att jag inte orkar, att jag gör mer än många andra kattägare gör. Borstar honom, tvättar och fönar honom, torkar ögonen på honom i tid och otid… Men jag sa inget, kände mig bara dum och tänkte att det var dags att ta tag i det.

Att alltid vilja vara till lags och duktig är min stora akilleshäl. Tror dock att det är dags för mig att inse att det alltid kommer finnas någon vars förväntningar jag ej kan leva upp till. Och att jag duger ändå.



 

 

onsdag 3 januari 2018

Omstrukturering här hemma


Här är vi i full gång med att byta rum mellan grabbarna. Yngsta sonen som haft störst rum hittills var väl villig till att byta med storebrorsan så det har nu skett.

Det var mest jag som tvekade in i det längsta då det stora ”barn rummet” är beläget över vårt sovrum. Tvivlade på att kombinationen ljudkänslig mamma och sent vaken, datorspelande son skulle fungera. Men med en provisorisk lösning i form av en yogamatta under datorn så funkar det rätt bra.

Vidare har vi nu kollat ut en gråmelerad heltäckningsmatta som skall beställas imorgon (ljuddämpande hoppas vi på), och tapeter ur Midbecs kollektion ”kalk” är på G. Ny säng, 120 cm bred fick han i julklapp, svart Malm från IKEA.
Det blir nog bra det här med vitt, svart och grått, mina favoritfärger. Och som av en händelse går även yngsta sonens rum i de färgerna :-)

 

söndag 24 december 2017

God Jul!


Så är doppare dagen här. Även detta år blir vi utan snö, trots att utsikterna såg goda ut. Typiskt att det ska bli plusgrader och all snö som kommit bara smälter bort…

Igår blev det uppesittarkväll med Bingolotto, enda gången på året som vi spelar Bingolotto. Vi kammade hem en vinst på 100: - och var ett nummer ifrån miljonvinsten.  Så jäkla pissigt, vi hade fyra rätt och behövde nummer 52 för att det skulle bli vinst. Så kom nummer 53 upp!! Skiiit! Tänk om man kunde ha tur i spel någon gång.
 
Nu blir det till att invänta tomten som kommer hit först ikväll. Vi brukar äta julmiddagen efter Kalle Anka och först därefter kommer Tomten. Lång väntan för barnen men den som väntar på något gott...

 
 
  Önskar er alla en
God Jul!

 


I år blev det yngsta sonen som valde kulor till granen. Han körde all in på färgglatt J

 
 

torsdag 21 december 2017

Snart jul...


Dagarna bara springer iväg och det är snart julafton. Jag ligger efter med det mesta, trots att jag planerat för att vara ute i god tid med allt inför denna jul. Ibland inträffar dock händelser som man inte kalkylerat med och det blir till att omprioritera. Och just så har det varit de senaste veckorna.
 
Herr Ponny kom inhaltande från hagen en eftermiddag och sedan har det rullat på. Hältan gick över för att sedan komma tillbaka.
Oro, funderingar och bollande om vad orsaken kunde tänkas vara. I huvudet dök förstås de värsta tankarna upp, men tillslut har hovslagaren funnit att han först haft en hovböld som läkt ut men där det samlats grus och skit. I en veckas tid fick han stå inne i box och vi och hans ägare har turats om med att titta till honom, mocka och fixa mat. Och det där bandaget som han har på hoven har tappats gång på gång så det har också fått fixas.
 
Känns lite dumt att hans ägare ska behöva lägga tid på det här när vi åtagit oss att ha honom på heltid, men samtidigt är hon mån o honom och jag tror hon vill vara delaktig i det här.
 
Dessvärre fann hovslagaren ännu en hovböld igår och behövde gröpa ut än mer i hoven så nu har det gipsats också. Sju till tio dagar till blir det till att stå inne i box för ponnyn. Stackaren, inget roligt liv för en häst. Men samtidigt känns det som att han börjar vänja sig vid livet inne, tycker han lugnat ned sig lite.
 
Imorgon är mannen ledig och vi ska åka och inhandla all julmat. Vi kommer fira här på hemmaplan, mina föräldrar och bror kommer hit. Min lilla syster yster blir dessvärre inte med här i år. Hon beräknas att föda barn imorgon den 22/12 och de bor många mil från oss så det är inte till att tänka på att ses denna jul. Vi håller alla fingrar och tår att allt går bra för dem, så spännande att det kommer en liten bebis nu när våra barn börjar bli stora.