fredag 26 april 2019

Rens, röj och lite hästhoppning på det.

Finns det något bättre än att rensa ut och få ordning och reda runt sig? På sistone har jag gått all in på det temat, lämnat in kläder till försäljning, lagt ut annonser på tradera och förra helgen rensade vi  upp i vårt förråd. Lyckades locka ut mannen som även han fick sortera ut ett och annat ur backar han har med all möjlig skit i (min benämning, han hade förmodligen valt något finare).
Jag måste erkänna hur förvånad jag blev över mannens motstretande när det kom till att slänga saker han samlat på sig. Han brukar vara den i familjen som annars förespråkar att slänga saker, lite skämtsamt brukar jag säga att han förmodligen kommer råka städa bort sig själv en dag. MEN när det kom till skruvar, muttrar och mojänger, för att inte tala om gamla färgburkar, då stretades det allt emot. Trodde jag kände honom utan och innan efter snart 20 år tillsammans, men där kom en ny sida fram.
Hur som helt så fick jag honom till att gå med på att slänga iväg en hel del. Så skönt. Sedan är ju frågan hur lång tid det tar tills det är fullt med grejer i förrådet igen, brukar fyllas på rätt fort dessvärre.

Nu är påsken förbi, jag som hade tänkt blogga om ämnet vid aktuell tidpunkt lyckades inte få till det, oops... Men vi hade en skön påsk med rensning som sagt. Även påskmiddag intogs på självaste påskafton då vi bjöd över vänner. Trevligt.

Något umgänge med släkten blev det dessvärre inte, brukar vara mysigt annars att försöka ses vid högtider. Men men, alla har ju fullt upp med sitt.

Imorgon ska vi upp i ottan, ska ha stalltjänst i nya stallet (insåg just att ja inte berättat om att vi bytte stall i panik veckan innan vi for till USA)  Dottern ska också på hopptävling här i stan, så för att hinna till start OCH släppa ut hästar blir det till att komma ut till stallet tidigare än vanligt. Sedan ska jag krypa in i sekretariatet som funktionär på tävlingen. Mycket häst denna helg alltså :-)

Vad vore livet utan hoppning? 
22 år och still going strong, finaste Ultimat ♥♥♥







måndag 15 april 2019

Plötsligt händer det.

Efter månader av tystnad dyker plötsligt jag upp här, lika plötsligt som en trissvinst. 

Handen på hjärtat har jag velat fram och tillbaka om hur jag ska göra med min blogg ända sedan förra inlägget som var typ vid nyår. Lika många gånger som jag bestämt mig för att lägga ned så har jag sedan bestämt mig för att fortsätta, och så har det sedan hållit på i mitt huvud. Även att det inte hänt något här på bloggen så har det helt klart hänt massor i mitt huvud. Jag har t.om. varit inne och påbörjat inlägg som jag sedan inte skrivit klart eller struntat i att publicera. desto längre tiden gått desto mer patetiskt har det känts att hitta tillbaka hit.

Men varför försvann jag då?

Jo, det är kanske dags för mig att blotta mig, lägga korten på borden helt enkelt. Klä av mig naken och säga som det är. Men det tar emot, jag skäms. Kanske av mina egna fördomar, men också rädsla för andras. Jag vet hur lätt det är att döma andra, jag gör det själv. 

Men här kommer min bekännelse- jag är en av alla dem som drabbats av utmattningssyndrom. Så var det sagt. För 2,5 år sedan tackade min kropp för sig och sa att jag fick klara mig själv. Så där stod jag utan fungerande kropp, eller rättare sagt låg utan fungerande kropp. Det gick ju knappt att stå upp. Bara att ta sig ur sängläge var ett projekt i sig. 
Som sagt så skäms jag, är så rädd för att få "svag" stämpel placerad i ansiktet. Och allra jobbigast är att jag inte ens har ett jobb att skylla på, som gör att folk kan tycka lite synd om mig som pressats så mycket på jobbet att jag gick sönder. Jag var ju BARA hemmafru, det mest glassiga i hela världen, eller hur? Ligga och pilla navelludd och käka chokladpraliner hela dagarna. 

Jag kommer inte gå in mer på detaljer kring varför jag gick sönder just idag, men kanske framöver.

Handen på hjärtat känns det lite skönt att ha släppt ur mig min innersta hemlighet. När jag började blogga var det för att jag ville skriva av mig om allt möjligt, få ur mig tankar och funderingar ända inne från mitt innersta, jag är en djup människa. Men jag kände inte att jag kunde blotta mig så, så det kändes inte riktigt som att det var mitt rätta jag som skrev här tidigare. Förhoppningsvis vågar jag vara lite mer av mig själv framöver. 

Vidare kändes det som att bloggen blev ett stressmoment som jag borde skriva något i även att jag inte hade något vettigt att uttrycka eller dela med mig av, och det var inte alls syftet från början. Så när jag vid årsskiftet redan var helt slut av all jul- och födelsedags planering som vi har i december och problem sedan uppstod med hästen så tog bara all kraft och motivation slut. Bloggen lades åt sidan, och som jag tidigare skrivit så tänkte jag lägga ned, men samtidigt kliar det i fingrarna titt som tätt, så nu är jag här igen :-) Jag har ju en hel del att skriva ikapp här framöver, bl.a. om vår härliga resa till Florida i februari, så hoppas du tittar in igen :-)

Kram, Petra ♥