söndag 26 november 2017

Terapiarbete


Planen var idag att plocka ned ljusslingor från vinden och dekorera med i trädgården. Så har det inte blivit.

Däremot har det pyntats lite inomhus inför advent. I år tänker jag att juldekorationerna ska gå i grått, silver och vitt. Och med det i åtanke har jag nu införskaffat små kulor i de kulörerna somt hängts i ris jag har i en vas.
Har haft likadana tidigare men i annan kulör. Den gång de kom upp allra första gången var min söta lillasyster här och knöt trådar till dem. Så var det dessvärre inte idag, utan den lotten föll på mig.

Rena rama terapiarbetet måste jag säga, det tog på tålamodet. Men efter ett antal knutar flöt det på och nu är de uppe.
Det har också målats här hemma. Har länge pratat om att tv-bänken som införskaffades under vår ek period för si sådär hundra år sedan inte passar in så bra längre här hemma. Frågan var hur vi skulle råda bot på det problemet, antingen slänga ut och köpa ny, eller måla om den.  Det blev det sistnämnda alternativet. Ja, man är ju ekonomisk…. eller snål.
Så nu har mannen målat för fullt. Själv blev jag väldigt upptaget med annat, jag HATAR att måla. Det räcker med ett terapiarbete idag...
 

 
 
 

lördag 25 november 2017

Lördagsröj


Med den rubriken kan man kanske tro att jag ska bjuda på smaskiga party berättelser, men ack nej. Röj, står kort och gott för att det har rensats här hemma, fixats och grejats. Jag har en stark förkärlek till att samla på mig saker, ja det kan vara diverse papper, broschyrer o.dyl. som jag tänkt att det kan vara bra att ha framöver…

Djupt inne i rensningen fann jag en gammal dagbok. Skriven under 1995-1996, när jag var i 17-18 års åldern. Jag dök genast ner i boken och började läsa, kände igen vissa händelser och vissa hade jag helt och hållet glömt bort.
Ja, det mesta handlade ju om killar, var väl största intresset vid den tiden. Blev nästan lite arg när jag läste om hur jag lät mig behandlas av en kille jag var i ett förhållande med under den tiden. Då visste jag att han inte var så schysst alltid men jag var ju ändå så fruktansvärt förälskad i honom. Idag tänker jag bara vilken jäkla nöt. Hoppas innerligt att mina barn förskonas från sådana upplevelser, sådana människor, men samtidigt måste vi väl alla gå på våra nitar för att lära oss och utvecklas…

Efter ett gäng sidor insåg jag att det var dags att återgå till det arbete jag höll på med, annars skulle det aldrig bli klart. Nu ser jag fram mot att läsa resten av min dagbok, ska bli riktigt spännande.
Det trodde jag aldrig att jag skulle säga, att jag ser fram mot att läsa en bok skriven av mig själv
J

Något lördagsgodis har inte inhandlats här idag. Jag rullade ihop lite chokladbollar som vi gottar oss med istället.



 

onsdag 22 november 2017

Är jag ett snille trots allt...?

Jag har aldrig ansett mig särskilt smart, och det är inte mig man brukar tillfråga när det kommer till tekniska lösningar. Dock börjar jag fundera över om jag har undervärderat mig själv. För när det kommer till det här med att byta toalettrulle då är jag den enda i det här hushållet som klarar av det. Kanske är jag smartare än jag trott…


 

fredag 17 november 2017

Härliga fredag

Äntligen är det fredag, här ska mysas loss. Har fyllt en skål med godis i allrummet på ovanvåningen, tänkte överraska barnen tills de kommer hem från skolan. Varför äta godis på kvällen innan man ska gå och lägga sig? Då blir man ju bara socker hypad. Måste vara bättre tidigare så man hinner få ned nivåerna i kroppen innan det är dags att nana.

Jag börjar komma in i mitt julmood. Gick och skrotade i min julpyjamas i morse. I kväll ska jag titta på en ny julfilm som Netflix har släppt idag. Inte ofta jag tar mig tid för att titta på film men är så skönt när man väl gör det. Tror dock inte det är någon annan i familjen som kommer göra mig sällskap, de är inte riktigt lika stora julfantaster.
 
 

torsdag 16 november 2017

Garderobsrensning

Drog igång med garderobsrensning igår. Hade fortfarande sommarkläder hängandes i garderoben så la ned dem i kartonger och tog fram sparade höst/vinterkläder istället. Sorterade även ut en del för små kläder som jag sparat ett tag och nu insåg att även om jag en dag lyckas komma i dem så kommer jag banne mig aldrig sätta på mig dem igen. Tror jag iaf… Skulle inte förvåna mig om jag saknar något plagg en dag. Jag är en riktig samlare, men tycker samtidigt att det är så befriande att göra mig av med saker.

När jag hade rensat klar kom jag på den brillianta idén att jag även skulle husera om lite i mina garderober. Och för att göra det så måste man också dra ut lite saker.
Mitt i det röjandet kom yngsta sonen ned till mig och frågade vad det var med Noah, han verkade ha ont. Jag rusade upp för trappan och fann honom i soffan där uppe kvidandes av smärta i magen. Och med tanke på att han är nyopererad blev jag genast orolig. Ringde 1177 som tyckte att vi skulle bege oss till akuten. Gjorde så och där blev vi kvar i 3 timmar. Smärtan avtog och återkom en gång till men sedan var det inget mer. De tog blodprover på honom, klämde och kände och ringde och konsulterade specialister. Kändes tryggt.
Mannen som var bortrest i jobbet slängde sig i bilen och körde hem de ca 35 milen och hann komma upp till oss på akuten innan vi kom därifrån.
Åter hemma ca 23:30 såg vårt sovrum ut som ett bombnedslag efter allt jag dragit ut. Tror inte mannen blev så värst imponerad av mitt infall. Det blir till att rensa upp röran idag istället.  
 

 

tisdag 14 november 2017

Tillbaka till vardagen.

Efter en veckas höstlov följt av en vecka på bortaplan var det riktigt skönt att återgå till vardagens rutiner igår. Printade ned allt jag kunde komma på till veckans to-do lista. Dessvärre känns det som att det fylls på med fler saker att ta tag i snabbare än vad jag hinner beta av dem…

Men man kan ju inte bara vara arbetsam så idag har det blivit en promenad i skogen med en vän och hennes vovvsing. Har ventilerat både det ena och andra, så skönt med vänner man kan prata på djupet med. Skulle hellre bara ha en nära vän än hundra ytliga om jag var tvungen att välja. Sådan är jag.




Försökte få en bra bild på lilla Ninja som hon heter, men vi kan väl konstatera att det gick så där…
 
 

lördag 11 november 2017

Lördagens aktiviteter

Vilken chock när vi steg upp i morse, det snöade!

Mannen åkte på handbollsmatch med yngsta sonen och jag och dottern har varit på pay and jump med ponnyn.

Hela teamet var samlat, t.om. lilla Siri 5 månader gammal. Hon är så söt, charmar oss alla J Mamma Lotta jobbar febrilt på att hon ska bli hästtjej så hon kan ta över Halle när han går i pension. Frågan är dock om Halle någonsin kommer bli pensionär i sinnet, han är 10 nu men beter sig mer som en unghäst. Men lilla Siri kommer säkerligen bli en tuff hästtjej så det kommer hon reda ut galant J
Hoppningen gick bra för Filippa och Halle, en rosett blev det till samlingen. De var anmälda till 80 och 90 cm och jag måste erkänna att jag var lite nervös över hur det skulle gå. Men 80-klassen red de felfritt i  och i 90 så rev de ett hinder. Helt klart över förväntan! J
Och när Filippa gjorde mig påmind om att det nu var ett år sedan de hoppade första gången tillsammans, då anmälda till 40 cm och Halle såg spöken lite varstans, ja då känns det ju riktigt härligt att se hur bra det går nu J



Bästa ekipaget, Filippa & Halle

 

Sötaste lilla Siri. Yngst i teamHalle
Man måste börja träna i tid J

 

fredag 10 november 2017

Hemma igen

Han har fått följa med oss hem idag vår äldsta son. Lämnat sjukhuset och kommit hem till sina egna grejer. 

Personalen på avdelningen har varit helt fantastisk, kändes så skönt att komma dit från första stund. De har verkligen tagit väl hand om Noah och även oss föräldrar och syskon. 

-De är så snälla här! uttryckte yngsta sonen Mille efter bara någon dag.
Kan i och för sig varit för att han fick både varm choklad och isglassar under tiden där...
 
 
Det blev lite lustigt en dag när de kom upp till avdelningen från lekterapin för att presentera sig och visa vad man kunde hitta på hos dem. De hade ingen aning om hur gammal Noah var så de blev lite snopna  när de insåg vilken stor kille det var som låg där. Och likadant var det inför avfärd därifrån, då brukar barnen få en leksak med sig hem. I detta fall med en blivande 16-åring kändes det inte så aktuellt, men då var de gulliga och  gav honom två biobiljetter istället. Det var uppskattat J



torsdag 9 november 2017

Tunga dagar

Det var inte bara för nöjes skull vi begav oss hem till mina föräldrar i fredags. Sanningen är att vår äldsta son fick mjälten bortopererad på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg i tisdags. Och det blev närmare att åka dit ifrån mina föräldrar än vad det är från oss.

Äldsta sonen Noah är född med en blodsjukdom som heter Sfärocytos. I korta drag innebär det att hans röda blodkroppar har fel form så när de kommer fram till mjälten så fastnar de där istället för att passera igenom. Detta leder till att de bryts ned alldeles för fort, nya blodkroppar måste bildas och mjälten blir förstorad.

Som förälder har det varit ett tufft år som varit då vi bollats hit och dit inom sjukvården. Vårt sjukhus som vi hör till skickade remiss till Göteborg. När vi kom till Göteborg ville de att operationen skulle ske på vårt hemmasjukhus…. Och som föräldrar ville vi inte ha andra hands alternativet, vi ville att vår son skulle få de bästa förutsättningar för att det skulle bli bra.  Inte nog med faktumet att vårt barn skulle få ett organ bortopererat skapade oro så ökade oron än mer över ovissheten om när och var ingreppet skulle ske.
 
Så i tisdags var det dags. Väntan under operationstiden var olidlig. När timmarna for iväg började oron krypa sig på. Varför tar det sådan tid? Har det hänt något? Tänk om...?
När sköterskan äntligen kom och meddelade att vi kunde åka upp till uppvaket för att träffa vår son började jag nästan grina av glädje och lättnad. Även att han var helt väck och mestadels sov de närmsta timmarna var det så underbart att hålla i hans hand och bara vara nära. Älskade son ♥♥♥
 

"Det blir inte roligare än man gör det", sa jag till barnen som tyckte det var långtråkigt på sjukhuset. Det är lätt att de bara fastnar framför en skärm, så jag började klippa och klistra. Yngsta sonen Mille hängde på och tyckte det var kul. Dottern Filippa som går i 8:an tyckte jag var pinsam...
 

söndag 5 november 2017

Halloween på Liseberg


En tur till Liseberg blev det igår. Barnen såg fram mot åkattraktioner, jag mot utsmyckning med pumpor.

Och mysigt var det J Lite läskig musik som spelades i högtalarna, spöktema och mystik i lagom mängd för min smak. Och pumpor i mängder.

Vi såg till att komma därifrån före kl 17 då det kusliga skulle trappas upp...




 






 
Inte varje gång man lyckas få barnen på bild, men ibland så har man tur.
 Äldsta sonen Noah här ovan.

 Min tokiga mamma som kände sig hemma bland kvastarna :-)


 
Lite åkattraktioner blev det också. Mille och mormor åkte Jukebox J 
Finaste dottern Filippa
Denna gång hade vi tur och kammade hem både Dumle och Marabou choklad i sällskapet.




Kan varmt rekommendera Halloween på Liseberg för både gammal och ung! J



lördag 4 november 2017

På besök hos mormor och morfar


Höstlovet gå mot ända och igår, fredag, begav vi oss till mina föräldrar. Som vanligt kommer vi alltid iväg senare än vi tänkt oss och anlände till dukat bord för fredagsmys med tacos.
Att lyckas ta foto på alla barnen samtidigt är dömt att misslyckas. Alltid någon som inte vill vara med eller är på språng någonstans. Av någon anledning börjar jag tänka på Sunes jul :-) 


Men med en flaska coca-cola i handen fick jag i alla fall dottern till att ställa upp på foto.  
 
Även vår katt Figaro kom med. Lika roligt varje gång vi kommer dit att se hans ritual efter vi släppt ut honom ur hans bur.
Först går han fram till den plats där hans matskålar brukar stå. Har vi hunnit ställa fram dem så äter han lite, sedan inspekterar han vart hans toa låda står, tar en översyn i huset för att slutligen bege sig in i hans rum som vi nu kallar det. Han har t.om. en egen fåtölj i sitt rum som mormor bäddat med filt i till honom. Han har det riktigt bra hos mormor och morfar
J
 

torsdag 2 november 2017

Kärleksmums

Idag bjuder jag på ett recept för gofika. En av mina favoriter som går under många olika namn, snoddas, kokosrutor, mockarutor... Jag föredrar namnet kärleksmums, och har efter många gångers bakande kommit fram till receptet här under. Går att hämta hem här för utskrift.
 
 
Mina kärleksmums

Ingredienser:

Till kakan:
² 150 g margarin eller smör
² 75 g mörk choklad
² 3 ägg
² 4,5 dl strösocker
² 3 tsk vaniljsocker
² 3 msk kakao
² 5,75 dl vetemjöl
² 3 tsk bakpulver
² 2–2,25 dl mjölk
Till glasyren:
² 100 g margarin eller smör
² 2 rutor mörk choklad
² 2 msk kallt kaffe
² 1,5 msk kakao
² 3 tsk vaniljsocker
² Ca 4 dl florsocker
Garnera med kokosflingor!

Tillagning:

1.    Börja med att sätta ugnstemperaturen på 175 grader.

2.    Smörj och bröda sedan en form. Jag använder mig oftast av bakplåtspapper istället, eller så smörjer jag och brödar med vetemjöl.

3.    Smält fettet och chokladen och låt sedan svalna något.

4.   Vispa ägg och socker pösigt.

5.    Blanda de torra ingredienserna i en annan bunke och blanda sedan ned i äggvispet varvat med matfettet och mjölken.

6.    Häll smeten i en långpanna och låt grädda i nedre delen av ugnen ca 15 minuter. Passa på att brygga kaffet till glasyren under tiden som kakan är i ugnen.

7.   Låt kakan svalna efter gräddning och börja med att smälta matfett och choklad till glasyren.

8.    Tillsätt sedan övriga ingredienser i kastrullen och rör om under tiden.

9.    Slutligen bredes glasyren ut över kakan, strö kokosflingor över och sedan är det bara att skära kakan i bitar.

Smaklig fikastund!